RSS Flöde

Månadsarkiv: december 2009

CCTV önskar God Jul

Playlist

Om ni tröttnar på Nat King Cole, Tänd Ett Ljus-jävlarna och Band Aid, kan ni lyssna på de här låtarna, som inte bara är bra julmusik, utan dessutom är fantastiska låtar/versioner av fantastiska jullåtar. Nåväl. Ni förstår.

——

Spotlight on Christmas - – Rufus Wainwright

Must be Santa – – Bob Dylan

Last Christmas – – Jimmy Eat World

White Christmas – – Bright Eyes

A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss) – – Glasvegas

Maybe This Christmas – – Ron Sexsmith

Little Drummer Boy – – Dandy Warhols

Christmas Is Going To The Dogs – – Eels

Blue Christmas - – Bright Eyes

In Like A Lion (Always Winter) – – Relient K

Angel, Won’t You Call Me – – The Decemberists

The Christmas Song – – The Raveonettes

Keegan’s Christmas – – Marcy Playground

Come on Santa – – The Raveonettes

Winter – – Joshua Radin

Lua – – Conor Oberst/Gillian Welch

12.23.95 – – Jimmy Eat World

Fairytale Of New York – – Jesse Malin

Have Yourself A Merry Little Christmas – – Bright Eyes

(en bantad Spotify-version finns HÄR, med de låtar ur listan som finns tillgängliga där … men ni behöver verkligen höra Bright Eyes jul-ep (kolla Youtube) och Dylans Christmas in the Heart-skiva.)

Gott tecken?

Jag har fysisk skrivkramp. Min högerhand, mitt i ett ord gav den upp, stelnade till och kändes med ens som om en osynlig långtradare rullat över den. Nu kan jag knappt röra den, den måste hänga slapp och värdelös vid min sida för att inte gå sönder, känns det som. Det är belöningen man får för att skriva det första utkastet av varje kapitel för hand. Så ni vet.

Återkommer.

Så vet man att det här med sociala medier har gått för långt

Gävlebocken twittrar.

Seriöst, den gör det.

Angående människor som ”är ute och reser”

Det finns en tidning här nere i Halmstad, som kommer en gång i månaden, och heter Entré. Det är en intressant tidning, på många vis. Jag ska själv vara med i den i ett kommande nummer, bestämdes det igår. Jag har ju så dålig koll på Halmstadtidningar numera, men det föll sig så pass lämpligt att december-numret (den kommer en gång i månaden) kom med Hallandsposten idag. Och det är inte just Entré eller Halmstad eller så, som det här handlar om, utan om människor som, som det heter, ”är ute och reser”. Tidningen har just detta, hallänningar som är ute och reser, som tema denna månad.

Jag sitter på sängkanten (jag har ont i ryggen, av någon anledning) här nere och läser lite. Blir fascinerad, storögd och förvirrad. De är i min ålder, kommer från – vad det verkar – liknande bakgrunder, och lever helt annorlunda liv. Reportaget har små korta listor, ni vet, ålder:, kommer från:, och så vidare. Och så är det en av dessa punkter som fångar min uppmärksamhet; jobbar med i Sverige:. Det är denna punkt jag finner så intressant. De här kvinnorna – fascinerande nog, har tidningen enbart tagit med kvinnor i reportaget – är omkring tjugo år. Angående vad de jobbar med i Sverige, svarar de (och jag citerar):

Nada.

Inget just nu.

Jobbade ihop alla pengar i Oslo, har inget nuvarande jobb.

Livsnjutare som planerar sina framtida stordåd.

Smider nya planer inför framtiden.

Ingenting just nu, men har planer inför kommande höst och vinter.

Jobbade som kassörsöka och trädgårdsarbetare. Ska påbörja universitetsstudier till hösten.

Packar flyttlådorna tillbaka till Oslo.

En glad musikalisk brevbärare.

Thaiboxare, personlig tränare, kostrådgivare, dörrvakt.

Som ni ser, har jag strukturerat upp de här svaren i ett sorts flöde mellan två ändar. De sex första svaren skulle, i sak, kunna sammanfattas som ”ingenting”. Nu är ju de här svaren inte så utförliga, så jag har så att säga enbart tagit dem at face value, som det heter, och ska inte göra någon djupare analys av dem. Men sett med den linsen, är ”Livsnjutare” som ”smider planer” innehållslösa begrepp; ingenting.

Nåväl. Från ingenting till något som bör kunna kallas ”Har fast arbete”, alltså. Men vad som kan skådas ovan, är en klar övervikt åt ett håll – det är fler som är närmare att göra ingenting än det är som har någon sorts arbete (det finns också en viss åldersfaktor här; thaiboxaren är äldst av kvinnorna i reportaget). Syftet med resan varierar mellan att ”njuta av livet”, till att ”carpe diem!” till att ”jobba lite, åka mycket, rippa mer, njuta mest”. Vissa vill ”se världens alla hörn” och ”njuta av livet”. Begreppet ”kultur” finns med en gång.

Det här fascinerar mig. Jag vill inte låta kritisk eller sarkastisk eller så. Jag är inte den som brukar poängtera sånt här, men den här gången gör jag det för det kan faktiskt misstolkas. Men är den här livsåskådningen vanlig bland människor ”som reser”? Jag undrar det. De här människorna är så långt ifrån mig. Jag undrar vad vi skulle tala om, om vi hamnade mitt emot varandra under en middag. Jag undrar om jag skulle ha trevligt om jag reste med dem. Sannolikt inte, men det beror nog mer på mig än på dem. Jag undrar om de trivs med den här sortens liv. Själv skulle jag bli galen, ända in i ryggraden skulle jag skaka till som av en enorm kyla.

”Ingenting.”

Jag undrar hur vi, som en gång bör ha varit så lika, blev så olika.

Jag är i Halmstad

Jag är i Halmstad inför julen, tog ett absurt tidigt tåg från Stockholm i morse. Nu är jag hur som helst här, och för lillebror visar jag upp mina två inhandlade julklappar till mor och far. ”Vi måste komma på ett rim också”, säger jag till honom. Och då, ser ni, då rimmar lillebror på ordet ”pengar” med ordet ”pengar”.

CCTV om ett barnförbjudet julklappstips (Chuck Palahniuk – ”Snuff”)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.