RSS Flöde

Kreativiteten i ett nötskal

Okej, så, jag får en snilleblixt och inleder med att formulera en eventuell baksidestext till en saga som går under arbetsnamnet Fattigman. På senare tid har jag insett det, att om jag tvingar mig själv till att formulera en baksidestext, då kickstartar min hjärna och kreativitet.

Fattigman växer genast, som väldigt pigga bakterier förökar sig tanken i mitt huvud tills den upptar all hjärnverksamhet utom, möjligen, de autonoma delarna. Drar ut riktlinjer och kastar fram idéer. Vissa stannar medan andra vandrar iväg, bidar sin tid någon annanstans, i en annan idé. Jag är i det närmaste euforisk. Den här delen, skapandet och konkretiserandet, det gör att adrenalin sparkar runt i mina vener och endorfiner rusar till hjärnan. Det är bland det absolut roligaste jag vet.

Men så inser jag. Fattigman. Det är en man, John Fattigman. Och Fattigman är ett efternamn som måste ha en historia. En lång, lång historia, ett namn som kanske skapades på den tiden då man använde ord som ”ättestupa” och ”ätteklubba.” Och jag tänker, perfekt. Det är ju perfekt. Precis den här sortens historia vill jag att Fattigman ska ha, och jag vet nästan exakt hur jag vill släppa fram den här informationen till läsaren.

Mest för att komma bort lite från datorn och hamna i en annan värld, så sätter jag mig i finrummet där farfars alla gamla böcker om det ”gamla Halmstad” finns. Jag sitter där och läser om torpare, backstugor, socknar och kvinnor som ser så slitna ut att de verkar vara gjorda av blyerts. Oh man, tänker jag. Det här är bra grejer. Jag kommer inte att använda mig av något av det här i manuset, men det kommer att märkas att jag har orden, känslorna och historien i bakhuvudet.

Och så ser jag på klockan.

Två timmar har jag suttit där, på golvet, bland böcker. Två timmar. Jag går tillbaka in till datorn.

Två rader, bortsett från den ursprungliga baksidestexten. Elva ord.

Jag har skrivit elva ord på två timmar. Resten av tiden har jag spenderat i grå, trettio år gamla böcker med ord som ”Socknar” och ”Torpare” i titeln. Vad fan håller jag på med? tänker jag, går ut och tänder en cigarrett, och suckar åt mig själv. Vem fan vill läsa sånt här? Vad är det här för skit du håller på med, Christoffer? Så tänker jag, länge.

Toppar och dalar, mina vänner, toppar och dalar.

»

  1. Något kommer att komma ut av det. Kanske har du en ny vinkling på det gråa, gamla, till synes trista. Färg kanske. En ny verklighet, gränslandet mellan det gamla och något nytt. Kände direkt på mig att detta var något. Snilleblixtar får man inte nedvärdera. Inte omvägar heller. Din hjärna försöker säga dig något – I think

    Svara
    • christoffercarlsson

      Jan – absolut! Det kommer komma ut något av det här. Fattigman började, som sagt, som en baksidestext. Det var ett tips jag fick för ett par veckor sedan; att skapa en intrig och ett uppslag på hundra-hundrafemtio ord och försöka presentera en så makalös story som möjligt – en story som läsaren inte kan få ur tankarna. Det är sinnessjukt kreativt för mig. Det bästa tips jag fått på länge.

      Och ”Fattigman” har vuxit till en episk saga. Det är liksom tre-böckers-varning på den. Om jag bara får ihop det, kommer det bli storslaget. Så jo – nog fan försöker hjärnan säga mig något. Frågan är bara vad.

      Svara
      • Wow, det låter som en sinnesjukt bra sak att göra! Hjärnverkstad!

      • christoffercarlsson

        Det är _riktigt_bra. Bara att sätta sig ner med pennan och köra. Ibland leder det till snilleblixtar, ibland leder till en betongvägg. Men som övning är det typ oslagbart.

  2. Låter som en svensk ”Everyman”.🙂

    Svara
    • christoffercarlsson

      ”Everyman” – det är Philip Roth, va? Fan, den har jag varit sugen på att läsa ett bra tag. Bra bok?

      Svara
  3. Nej, alltså, den som Roth hänvisar till, en moralitet från 1500-talet som gjorts i en massa versioner.

    Svara
  4. Apropå så måste ju någon skriva rackarnas historia, har gått och sugit på tanken, de utstöttas utstötta: http://sv.wikipedia.org/wiki/Rackare

    Svara
    • christoffercarlsson

      Skriv den! Om inte du gör det, så gör jag det …

      Svara
      • Jag våndas inför researchbiten, den hotar att ta över ens liv i fem år typ…

      • christoffercarlsson

        Fem år – minst. Jag måste snarast få kontakt med en bedragare, eller någon som vet hur man bedrar folk, i detalj. Den biten riskerar att bli ett omöjligt projekt.

      • christoffercarlsson

        Stort tack! Will do. Som sagt – det här hotar att ta över ens liv … fan, man borde skrivit halvtrötta krimromaner istället, bara öst på utan varken ambition eller vilja.

        Hittade förresten – och det här har inget med föregående reflektion att göra, snarare tvärtom – ”Garnett Hill” i Halmstads Bokhandel. Köpte den inte, men den ligger högt upp på listan över framtida inköp. Verkade väldigt intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: