RSS Flöde

Min skrivande vän H

Under hösten och våren var jag aktiv på Kapitel 1 och är det, i viss mån, än. Jag kommer förmodligen att bli mer aktiv där i höst, men just nu ligger jag ganska lågt, och fixar med annat. Men under julhelgen – som känns ljusår bort, vid det här laget, för så mycket har hänt – hittade jag ett manus där. Jag började skumläsa det, och insåg snart att jag måste ha det här utskrivet, utan att riktigt förstå varför. Så jag kopierade in manuset i ett Word-dokument och skrev ut de åtta, nio kapitel som då låg där.

Det är ovanligt för att vara jag. Jag är kräsen utav helvete. Och manuset var då inget stilistiskt eller språkligt mästerverk, men det hade någonting … extra. Jag visste inte vad. Det gör jag fortfarande inte. Men något var det. Jag sög i mig sidorna som vatten dagen efter en riktigt hård fest.

Snart lärde jag känna det opublicerade manusets författare, H, bättre. Vi har bytt texter med varandra, läst och kommenterat. Det är en häftig process. Vi får ut något av varandra, oklart vad, men vi gör helt klart varandras texter bättre (åtminstone gör han mina texter bättre). Stilistiskt sett har han utvecklats omänskligt mycket och snabbt, och han har skapat en helt egen livsvärld.

H:s texter är olika allt annat jag läst, samtidigt som det går att finna spår av litteraturens giganter mellan varje rad. Jag vet, faktiskt, inte hur mycket han har läst, men det har ingen betydelse. Varje rad är vass som taggtråd och komponerad med omsorg och noggrannhet, som om han bär stora delar av litteraturvärlden på axlarna men behandlar dem hänsynslöst. Han pendlar mellan att berätta med en brutalitet värdig en slaktare och en urmakares elegans från rad till rad, och berättartekniken gör själva handlingen, själva manuset, till något större. H är en av dem som insett hur mycket berättartekniken och hantverket kan stärka en berättelse i sig, hur de spelar mot och med varandra.

Och jag minns att jag vid ett tillfälle talade med en kvinna i bokbranschen och hon berättade hur hon, när hon får ett manus av en viss författarduo, upplever den dagen som lilla julafton.

Idag fick jag ett novellutkast av H, för kommentarer och konstruktiv granskning, och jag inser att den känslan bokbranschkvinnan känner, den upplever jag när jag får en text av H. Det är lilla julafton för mig. Det är något särskilt med hans texter, de har ett mörker, en svart humor och en ton som slår an någonting djupt inne i mig.

Den dagen H släpper en bok – för den dagen kommer – då kommer jag att vara så stolt och glad att jag kanske svimmar lite av lycka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: