”Fallet Vincent Franke” släpps på Piratförlaget våren 2010!

Kamrater.

Jag beklagar att jag inte sagt något till er tidigare. Jag ber även om ursäkt för att jag, till och med, ljög i den här bloggen. Det ska inte ske igen. Men när jag i ett inlägg för några veckor sedan, skrev att ”stora tider väntar”, lades det samtidigt upp en liten teaser på Kapitel 1, och om man såg de båda skulle till och med en efterbliven hundvalp dra slutsatsen att teasern rörde mig.

Så jag var tvungen att lägga till att ”de stora tiderna” rörde forskningspengar. Det är visserligen en lögn med modifikation; jag har ansökt om forskningspengar från Brottsoffermyndigheten, men huruvida jag får några är ännu oklart.

Så jag ber om ursäkt för det. Men nog om detta nu.

Den 30:e juni hade jag ett möte med Piratförlagets förläggare och redaktions- och produktionsansvarige, och fick veta att Fallet Vincent Franke antagits, och senare samma vecka skrevs ett kontrakt. En officiell pressrelease till Sveriges alla medier går ut imorgon – på min födelsedag! – men redan idag fick jag ett samtal från DN:s Marika Hemmel, som på extremt skön skånska ställde nyfikna och bra frågor.

Den intervjun kan ni läsa HÄR redan nu; möjligen kommer den också i morgondagens papperstidning eller lördagens Bok-del. Intervjun blev väldigt bra; det enda jag möjligen har att klaga på är att jag ser lätt tunnhårig ut på bilden. Men det, tänker jag, är i sammanhanget något jag kan acceptera.

Jag kommer att tala mycket mer om allt det här framöver, och jag kommer också att – i den mån jag kan och får – tala om Vincent, om förlagsrelaterade grejer, om kommande manus, om skrivande, läsande, böcker, Bokmässan som stundar om (nästan exakt!) en månad, och säkert en jäkla massa annat som jag inte kan komma på nu.

Men, ni som tycker att inläggen om Mela eller Systersonen är vad som gör den här bloggen värd att besöka – frukta inte. Ingenting försvinner; det tillkommer bara nya element.

I övrigt … ja … Jag vet inte, jag, har ni frågor? Undrar ni något?

Själv spenderar jag eftermiddagen och kvällen med kaffe och Kavalier & Clay – en bok jag bara läst drygt 200 sidor av, men som än så länge verkar vara en av de bästa böcker jag någonsin läst. Helt ljuvlig är den; när jag vänder blad känner jag samma upphetsning som man kände när man var liten och det var en dag före julafton, och där låg ett hårt och tungt (= bra) paket under granen. Så känner jag inför varje sida avKavalier & Clay. Helt fantastisk.