RSS Flöde

”Han Offer.”

motiv: systerson. foto: the studio.

motiv: systerson. foto: the studio.

Det är lördag och jag är i Borlänge. Jag och Systersonen läser serietidningar. Och tja, jag vet inte. Det är något olustigt över det hela. Det är som om han ser rakt igenom mig, och har identifierat något jag själv inte ser. För när Mela eller någon annan frågar Systersonen, ”Vad heter han?” Då höjer Systersonen blicken, ser på mig med enorma, blå ögon och rynkar den släta huden mellan ögonbrynen.

”Offer”, säger han sedan, väldigt lågt, som om han av hänsyn inte vill att någon annan än jag ska höra. ”Han Offer.”

Men alla hör. Och så skrattar alla åt att jag heter Offer. Men Mela skrattar mest av alla, eftersom vi haft långa samtal om den kriminologiska diskussionen kring ”(brotts)offret.”

Men ja, jag vet inte. När det bara är han och jag, Systersonen och Christoffer, med Kalle Anka-tidningen framför oss. Då sneglar jag på honom, som i smyg, och undrar vad han tänker. Jag undrar om han kanske vandrar i tankar kring Robert Elias idé om viktimisering som en del av ett system, som aspekter av miljöförstöring, kolonialism, rasism och riskkapitalism. Den kritiska viktimologin kan vara Systersonens skola, tänker jag. Det stör mig lite, denna skola förtar ju lite av kraften i brottsoffer-begreppet eftersom vem som helst, mer eller mindre, kan vara ett ”offer” då. Men, å andra sidan, vem är jag att döma honom för det? Och kanske har han, sin ungdom till trots, insett något i denna skola som jag själv har missat? Ja, kanske. Kanske är det så, och då är jag ju onekligen ett offer.

Eller, tänker jag, kan jag ha hört fel?

”Du”, säger jag tyst och lägger handen på hans lilla axel. Och så omformulerar jag frågan. ”Vad är jag?”

Systersonen lyfter blicken från tidningen, och ser med ens oerhört vuxen ut. Jag förväntar mig nästan att han ska ta av sig glasögonen och börja suga lite på ena skalmen, ni vet. Men det gör han inte. Istället suckar han lite, som om han tycker synd om mig eller hela mänskligheten.

”Offer”, säger han sedan, nästan sorgset. ”Han Offer.”

Olustigt är det. Mycket olustigt.

Annonser

»

  1. Usch lite obehagligt det där.
    Men förhoppningsvis så var det bara så att han inte kunde uttala ”Christoffer”.
    Hoppas på det iallafall.

    Kramar.

    Svara
  2. christinljungqvist

    *skrattar* sicken liten skitunge då 🙂

    Lyssna på vad han menar, inte vad han säger; helt klart Christoffer, inte Offer, och den där genomskådande blicken är snarare en blick full av beundran respekt.

    😀

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: