RSS Flöde

Jag – refuserad av Ordfront!

Är inte livet lustigt, så säg? Idag när jag hämtade posten, låg där ett tjockt, brunt brev från ”ORDFRONT.” Jag insåg genast vad det var, och öppnade det. Det är näst intill enastående, det här, hur snabba Ordfront är. Jag hade glömt bort när jag postade det, men som tur var – för mig, i alla fall – satt där en liten stämpel på mitt följebrev (som kom med tillbaka, för första gången någonsin). Ankom 2008-12-15. Refuseringen skickades ut, såg jag på brevet, 2009-08-25. Bara åtta månader och tio dagar efter att det inkommit, alltså. Det var precis likadant förra gången jag skickade till Ordfront.

Vad säger ni? Är inte det fantastiskt? Och så uppmanar förlagen opublicerade författare att ”helst bara skicka till ett förlag åt gången.” Nu är ju inte alla förlag så långsamma som Ordfront – thank god – men är inte det förolämpande arrogant att säga en sådan sak när det är så här det är i praktiken? Så mycket respekt har jag inte för förlagen, att jag endast skickade till ett åt gången. Jag skickade till så många jag bara kunde. Gör det, ni också. Förlagen har redan en oerhörd makt i Bok-Sverige – vi måste hitta vårt lilla manöverutrymme, ta alla chanser vi kan för att vara effektiva och spara tid. Har du möjlighet att skriva ut tjugo exexmplar av manuset; gör det, och skicka det till tjugo förlag. Vänta aldrig, om du inte måste.

Hur som helst. Jag blev så oerhört nyfiken på hur refuseringsbrevet såg ut. Jag citerar det här, i sin korta helhet:

Stockholm 25 augusti 2009

Hej,

tack för att vi fick läsa ditt manus Vincent Franke. Vi tyckte det stod ut i mängden och läste det med intresse, men tyvärr har vi inte möjlighet att anta det för utgivning. På Ordfront publicerar vi bara ca 30 titlar om året, så trängseln om utgivningsplatserna är stor. Men om du skriver något nytt så vill vi gärna läsa det.

Vänliga hälsningar

(signatur)

Pelle Andersson

Förlagschef

Ett refuseringsbrev som tusen andra, alltså. Nåväl. Struntsamma; jag behöver plugga och har inte riktigt tid med detta nu. Jag ville bara delge er det här märkliga sammanträffandet, att jag får ett refuseringsbrev ett par dagar efter att det står officiellt klart att Vincent släpps på Piratförlaget.

Och sen var det inget mer med det.

Annonser

»

  1. Förlagen säger väl inte så längre? Ingen blir sur numer, liksom… Eller har du stött på det i verklgeheten?

    Svara
    • christoffercarlsson

      Har hört det ett flertal gånger av folk på Kapitel 1, som kontaktat förlag via e-mail/telefon. Men nej, det är riktigt, jag har aldrig hört det själv, öga mot öga eller öra mot öra, liksom. Möjligt att de inte säger så längre – även om jag är rätt säker på att de gärna VILL säga det – men att de överhuvudtaget sagt det ser jag som arrogant utav bara den.

      Svara
  2. C’est normal my dear Christoffer… Du ska lyssna på ÖB 🙂 Du kommer väl ihåg vad jag sa om manus som ständigt tappas mellan stolar o samlar Damm *skratt*?

    Är man en nobody utan kontakter o gräddfiler är det som i det övriga livet tyvärr. D.v.s. ganska hopplöst. Precis som o få attraktiv bostad eller jobb. C’est la vie mon frêre!

    O länge leve Kapitel1! Festa skallen av dig på torsd vet ja!

    Svara
    • christoffercarlsson

      Jag vet, Björnen, jag vet. Det är bara synd att det är så. Jag skrev inlägget lite för att, som Kjell-Åke skrev på Facebook, visa att om ett antaget manus kan bli refuserat, kan ett refuserat bli antaget. 🙂

      Ska försöka ha kul på torsdag, det ska bli trevligt! Kommer ta det lugnt, dock – ska lämna in ett 5 sidor långt paper på fredag kl. 12 …

      Svara
  3. KLart att det är så, jag har typ femton-arton refuseringsbrev därhemma i en låda. Bl.a. ett från Piratförlaget 😉

    Svara
  4. Och då vill jag ändå hävda att min bok är förjävla bra, Så det räcker liksom inte med ett jävligt bra manus, man ska ha extremt mycket tur också. Det borde alla självgoda förment ”self-made” framgångsrika författarmiljonärer tänka på ibland…

    Svara
  5. Jag har jobbat med förlag i fem år, och har aldrig stött på ”helst bara skicka till ett förlag åt gången”. Lite fult att försöka pådyvla såna citat på förlaget som refuserade dig, när dom faktiskt inte praktiserar just den typen av arrogans.

    Svara
    • christoffercarlsson

      Jag förstår, och beklagar. Men jag minns ett radioprogram från inte så längesen, där Sofia Brattselius Thunfors och någon från Bonnier (minns inte vem) fick den frågan. Det gick i P1, länken fanns förut på Piratförlagets hemsida (den finns kvar, men är död).

      De svarade, dock, att man självklart inte ska skicka till ett förlag åt gången – utan skicka till så många man kan. Men bara det faktum att frågan ställs i en intervju, tycker jag säger något om hur uppfattningen tidigare har sett ut, och kanske ännu ser ut (framförallt UTANFÖR förlagens väggar). Som tur är den inte så längre. Kanske var den typen av uppfattning – i den mån den fanns hos förlagen, givetvis – dessutom äldre än 5 år, och var starkare förr i tiden? Återigen, jag vet inte. Jag håller med dig om att det kanske var lite fult, framförallt uttryckte jag det illa och det ber jag om ursäkt för. Däremot tror jag inte att den uppfattningen om förlagen har fötts ur ingenting.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: