RSS Flöde

Stackars

Ja, vet ni. Jag har två välsignelser och förbannelser; min nyfikenhet och min tendens till att vara perfektionist. Båda dessa förmågor har två sidor; de är positiva och de är (ibland förödande) negativa. Jag fick just se en grovversion av intervjun Hallandsposten gjorde med mig igår, och det var en jättefin text. Det är en varm, aktuell och passande sådan (inför bokmässan). Men givetvis … givetvis fanns där saker. Journalisten – min gamla redaktör, för övrigt – var så soft att hon alltså skickade en preview till mig, så att jag kunde se hur den kommer att bli. Och vad gör jag? Jo … min perfektionistsida kommer fram. ”Exakt så sa jag inte … ”, ”Inte korrekt i sak … ”

Så kommenterar jag till henne. Det var då fan, tänker jag om mig själv. Kan jag inte …? Nej. Nej, jag måste i alla fall försöka. Det sista ordet är ju hennes i alla fall, så jag kan väl i alla fall försöka få hennes ord att bli så nära mitt som möjligt (det finns ju alltid ett avstånd mellan intervjuaren och den intervjuade, liksom).

I många fall kan jag släppa såna saker. Men i vissa, vissa fall, då kommer folk att bli galna på mig. För jag kan inte ge mig förrän det är absolut definitivt att jag inte kan göra något åt det. Och, visst, hon skickade ju det till mig av en anledning; för att kontrollera att allt blir så rätt det kan bli. Men ändå. Jag sitter där, kommenterar ”Jag föreslår … ” och så någonting. Fem punkter hittar jag.

Fem punkter som gör att jag skäms, men som någonstans också gör att jag, om jag får igenom dem, blir nästan alldeles nöjd.

Stackars journalist.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: