RSS Flöde

Klockan är 22:50 och jag står och röker min sista cigarrett för dagen.

Klockan är 22:50 och jag står och röker min sista cigarrett för dagen. Via YouTube lyssnar jag på den allra första versionen av Springsteens Point Blank, live från The Roxy 1978. 1978 var tiden före Born in the U.S.A, tiden då Springsteen fortfarande var en desperat man, sökande efter svar på frågor som få människor – möjligen de som påstår sig ha funnit gud – kan besvara. Låten görs i en nattsvart version, lika mörk som novemberkvällen är utanför mitt fönster. Kylan gör det omöjligt att röka en hel cigarrett, jag måste fimpa av den efter att ha rökt lite mindre än halva. Det är bra, ekonomiskt.

Jag står där och lyssnar på låten, som är någon sorts berättelse om livet, livet som blev något annat än vad man först trodde att det skulle bli. På avstånd ligger höghusen, åtta-tio våningar mot den svarta himlen och med bara ett fåtal upplysta fönster. Jag står där och tänker på allt som kanske väntar. Undrar om min debut kommer att uppskattas av människor jag aldrig träffat. Undrar om den kommer att uppskattas av de jag känner, om de kommer att våga säga vad de verkligen tycker. Jag hoppas det. Undrar vad jag får för betyg på kursen jag just avslutat. Jag funderar på hur stor sannolikheten är att jag inom kort ha ett arbete. Jag undrar om jag kommer att ha en bättre ekonomi om ett år. Kanske, jag hoppas det. Undrar om min vän Johanna, som jag pratade med i telefon igår, är på väg att bli lycklig. Det lät så, saker har förändrats i hennes liv, och till det bättre. Det gör mig glad. Jag tänker på kärlek som brister och inte går att laga, hur vissa saker är omöjliga att göra om, och Springsteen sjunger One false move, and baby, the lights go out

Jag undrar om Mela sover nu, och vad hon drömmer om i så fall. Säkert valar, tänker jag där jag står. Mela är tokig när det gäller valar. Ibland, när hon får mig att titta på bilder av dem, ser hon på bilderna som ett barn skulle se på en julgran omgiven av hårda paket. Jag undrar om det är någon annan som ser mig nu, undrar om det är någon som står i ett av de där släckta eller upplysta fönstren i höghusen, röker de sista blossen på sin cigarrett, och tänker på samma saker som jag. Förmodligen, tänker jag, förmodligen gör det det. Förmodligen är jag inte lika ensam som jag plötsligt känner mig. Jag tänker på de jag saknar, de jag inte träffat på så länge. Tänker, än en gång, på de vi brukade vara, och försöker att nå ett svar på hur allting, kanske, hänger ihop.

Jag fryser. Fimpar av cigarretten mot husväggen, stänger fönstret som alltid klickar till lite märkligt, släcker ljuset i lägenheten och Springsteen sjunger No one survives, untouched, baby, no one survives untouched

ögonblicket innan jag slår ihop datorn och orden hänger kvar länge. Sådan är kvällen, att jag måste öppna datorn på nytt, och skriva ner det här inlägget mest för att inte orden ska fastna någonstans där de verkligen inte borde vara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: