RSS Flöde

Jag är hos Mela och det är långt till jul

Under torsdagens kväll anländer jag till Borlänge och Mela. Regnet faller och det är mörkt. När jag kommer fram vill Mela att jag ska prova en tröja. Hon har köpt den till mig som en eventuell julklapp. Den är eventuell eftersom Mela inte vet om den passar. Men det gör ingenting, säger hon, för om den inte passar mig så ”tar hon den” istället. En win-win-situation för Mela, alltså.

För att avgöra det här, vill hon att jag ska prova den. Men jag får ju inte se den. Så hon ställer mig framför spegeln i hallen – en stor, fin spegel i halvfigur med en ram som påminner om de som brukar sitta kring porträtt av gamla kungar – och ber mig att blunda.

”Blunda?” säger jag.

”Ja, du får ju inte se. Då är det ju ingen överraskning.”

Så jag blundar, och Mela prasslar lite i någon garderob. Sedan ber hon mig sträcka upp armarna så att hon kan trä på tröjan. Snart har jag den på mig, och det är en alldeles himmelskt bekväm tröja. Jag kan ju inte säga så mycket mer, eftersom jag inte ser någonting. Men den är långärmad, ganska tunn, och sådär extremt mjuk som man vill att en ny tröja ska vara, men aldrig är. Framför spegeln vänder Mela runt mig lite, förmodligen för att kunna se hur jag ser ut i spegeln, ur olika vinklar och så. Jag vet inte så noga.

”Titta inte”, säger hon.

Jag vill så gärna titta. Jag vill se hur den här tröjan, den här ljuvliga saken till klädesplagg, ser ut. Vad den har för färg, om den har något mönster eller tryck. ”Den känns grön”, tänker jag, men sedan vill jag fnissa lite åt det. Hur vet man vilken färg en tröja ”känns” som att den har? Jättekonstigt. Sedan inser jag att jag, trots att den kanske är skön, ser hemsk ut. Den kanske inte alls passar mig, färgen eller formen eller vad det nu är kanske ser helt idiotiskt ut på en spinkig och blek kille som jag. Tänk om jag står framför Mela – jag är oerhört mån om att inte se ful eller ovårdad ut inför henne, det är viktigt för mig – och ser helt patetisk ut. Nu tror jag inte det, det är mest en paranoid tanke. Mela är duktig på att köpa kläder åt mig; jag har tyckt om alla klädesplagg hon köpt till mig hittills (ganska många). Fast jag vill så gärna se. Men det gör jag inte.

”Ser den bra ut?” frågar jag istället.

”Vänd dig om”, säger hon igen. Sedan tittar hon nog lite till, och sedan börjar hon dra den av mig igen.”Vänd dig om.” Vad betyder det? liksom.

”Fortsätt blunda”, säger hon.

”Ja”, säger jag, och försöker att inte låta olycklig över att jag är paranoid och ser ut som en idiot.

Sedan försvinner tröjan, och det känns genast som om något saknas.Det prasslar lite i någon garderob igen, och jag vill ha på mig tröjan, för alltid. Så gudomligt bekväm var den.

”Nu får du titta.”

Jag öppnar ögonen och höjer på ögonbrynen.

”Du är nöjd?”

”Jag är nöjd”, säger hon bara.

Och det är över en månad kvar till jul.

 

Ett svar »

  1. sötaste i världen!!!!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: