Om en månad

This just in

Fallet Vincent Franke och Den Enögda Kaninen är båda sålda till Holland och fina De Geus förlag. Det innebär att Den Enögda Kaninen är såld till fyra länder före svensk release, som ännu är drygt 1 1/2 månad bort.

Det innebär också att jag numera delar förlag med Chuck Palahniuk. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det, eftersom det är så … stort. För mig personligen, that is. Chuck Palahniuk är en av de författare som varit viktigast för min egen utveckling (vad nu det innebär). Jag minns första gången jag läste något av honom. Det var inte Fight Club, utan hans obehagliga och helt fantastiska Diary från 2003. Christian, en av mina vänner på Sturegymnasiet i Halmstad, lånade ut boken till mig. Han hade fått boken av sin dåvarande flickvän, har jag för mig, och tyckte att jag borde läsa den.

Det var en läsupplevelse som skulle förändra mitt sätt att se på skrivande i grunden. Även om hans senare böcker inte riktigt bär samma tyngd (i ärlighetens namn har han väl inte skrivit något riktigt magiskt sedan Haunted som kom 2005), är det en författare, och Diary en roman, som jag ständigt återvänder till.

Och nu delar vi förlag. Även om det kanske inte betyder så mycket, egentligen, så betyder det något … svårdefinierat … för mig.

Galet.

Samtal med Mela

Mela är förkyld igen. När jag ringer säger hon ”Hallå!” men det låter mest som ”Hööuuhh!”, som om hon liksom precis lyfte något tungt.

Och hon tycker inte om dyra luncher. Mat ska inte kosta så mycket, enligt Mela, men om det nu ska göra det då ska det vara på ett ställe där man redan vet att maten smakar heligt bra (vilket man ju kanske inte kan veta om man inte redan ätit där, men jag vågar inte riktigt invända detta). Och jag ska äta lunch med min förläggare idag, på ett ställe där jag inte ätit förut. Då reagerar Mela, för andra gången (vi har redan haft den här diskussionen en gång förut). Och hon har en förmåga att liksom se det stora i det lilla, Mela. Det är lite därför jag älskar henne.

Jag: Jag ska äta lunch med Sofia.
Mela: Just det.
Jag: På Diplomat. (here we go.)
Mela: Meh. Varför??
Jag: Det är Sofia som har föreslagit det.
Mela: Varför ska ni äta lunch på ett ställe där det kostar 200 kronor och inte ens är gott???
Jag: Mm. Jo.
Mela: Kan inte DU välja var ni ska äta??
Jag: Jo.
Mela: Stå upp för dina rättigheter!!
Jag: Mm.
Mela: VAR DEN DU VILL VARA!!
Jag: Mm, jag ska.
Mela: BRA!!
Jag: Puss, älskling.
Mela: Hejdå.

Dialekthot on the road

Jag och min kollega, KMC, är on the road i dagarna. Vi gör forskningsintervjuer lite här och där kring Vänern och Vättern. Igår tillbringade vi mycket tid i en bil, och blev till slut ganska trötta. Och flamsiga.

Flamsigheten och tröttheten, men kanske framförallt det oerhört tråkiga i att vara ute i alldeles för god tid och behöva slå ihjäl en och en halv timme, nådde dock sin kulmen något tidigare – när KMC tyckte att vi skulle titta på Göta Kanals slussar i Sjötorp. Vi hittade någon sorts … anslagstavla.

såhär trevligt var det på Popmanis releasefest i onsdags