Den här ”intervjun” som mina två kollegor har gjort med mig verkar ha blivit något av en succé, skulle man kunna säga. Men nu är den slut. Men inte utan en bonus!
Månadsarkiv: maj 2011
KMC och Lotta intervjuar CC (3) – om Leif GW
Jag får lite frågor om Leif GW Persson … och vem som är ”mest Halmstad”. Och varför det ”inte är så Halmstad” att vinna OS-guld.
KMC och Lotta fortsätter sitt ”korsförhör” här: Leif GW, Gurkburk och Småstad
KMC och Lotta intervjuar CC (2)
Succén som inleddes i veckan fortsätter (här är del 1)! Denna gång har KMC och Lotta ett litet moment de något hånfullt kallar ”frågor från fansen”.
hur många gånger googlar du dig själv?
Mycket nu
Bloggen har för stunden antagit ett drag av narcissism, jag är medvetet om det. Men för er som vill höra, medverkade jag i P4 Mötet, vilket sändes i förmiddags. Det är en lugn, samlad och drygt kvartslång intervju med mig, om Den Enögda Kaninen. Ni hittar länk till podradio på programmets hemsida. Om ni väljer att inte ta podradio, utan istället lyssna på hela sändningen (Sändningsarkiv –> Torsdag 26 maj 09:30-10:00) så får ni dessutom lyssna på en helt fantastisk låt, som knyter an till boken och delar av vårt samtal.
I övrigt knaprar jag penicillin och skriver ett paper i vetenskapsteori. Det är pretty cool, men även pretty stressigt. Pretty. Och visst är sommaren snart här? Det känns så.
KMC och Lotta intervjuar CC (1)
För att få en ”lite annorlunda vinkel av CC” och för att ”ge något extra” (inte mina ord), föreslog mina kollegor, Lotta Pettersson (fil.dr.) och Karl-Magnus Carlsson (forskningsassistent) att de skulle intervjua mig. (När/om ni lyssnar på det här kanske det kan vara bra att ha i åtanke att det här är två personer som känner mig oerhört väl, vi arbetar tillsammans i samma forskningsprojekt i stort sett varje dag.)
Jag hade ingen aning om vilka frågor de tänkte ställa, vilket nog märks. Vi genomförde intervjun i eftermiddags efter en hel arbetsdag, alla var extremt trötta, jag var hög på värktabletter … men jag är inte helt säker på att intervjun hade sett annorlunda ut oavsett omständigheterna. Jag kommer att publicera utdrag ur den här intervjun (stundtals innehåller den också sånt som kanske kan vara intressant). Här nedan är tre.
Oh, where have you been, my blue-eyed son?
Grattis på födelsedagen, gamle rövare.
Fan vad bra du var en gång, och stundtals är än idag.
Snygg var du också. Damn.
The first time I heard Bob Dylan I was in the car with my mother, and we were listening to, I think, maybe WMCA, and on came that snare shot that sounded like somebody kicked open the door to your mind, from ‘Like a Rolling Stone.’ And my mother, who was – she was no stiff with rock and roll, she liked the music, she listened – she sat there for a minute, she looked at me, and she said, ‘That guy can’t sing.’
But I knew she was wrong. I sat there, I didn’t say nothin’, but I knew that I was listening to the toughest voice that I had ever heard.
— Bruce Springsteen.
Vill du provläsa Den Enögda Kaninen?
För den som vill läsa ett litet utdrag ur Den Enögda Kaninen, har smakprov.se nu publicerat de första sidorna här.
Vem är CC mest lik? Uppdatering
Apropå den där tävlingen, om vem jag är mest lik, kanske en uppdatering kan vara på sin plats. Vi har alltså de ursprungliga sex, postulerade av KMC: Per Hagman, Billy Elliott, Justin Bieber, Christer Pettersson, Pelle Holmström (Nordpolen), och Andreas Weise.
Till detta kan vi lägga, i tur och ordning, Mollys förslag: Javier Bardiem.
Fannys förslag: H0wlin’ Pelle.
Och slutligen, igår, kom det ett till från Melas syster. Hon föreslår Andres Lokko.
Andres Lokko? Hrm.
Mitt huvud!
Jag har gått och blivit med förkylning. Roligt! Jag hatar förkylningar. Alltså, det gör väl alla, ingen gillar ju att vara förkyld, liksom. Men jag hatar det. Det är inte så mycket det att min hals är tjock, att min näsa är täppt, att öronen känns som om jag befinner mig under vatten. Jag kan gå runt halvdöv, liksom. Men förkylningar gör något med mitt huvud. Jag kan inte tänka. Det är inte det att min annars så fantastiska tankeförmåga (haha!) nu är nedsatt, men om det är något jag tycker om så är det ett klart huvud.
Det är därför, tror jag, som jag mer och mer undviker alkohol; jag tycker om att dricka det, jag gillar smaken av öl och jag tycker om att ha en öl framför mig på bordet. Men det gör mitt huvud långsamt, mina tankar släpiga. Och jag vet inte, mer och mer har jag kommit att uppskatta och värdera klarheten i mitt eget huvud. Det är inte det att jag känner ett stressbaserat behov av att inte vara trög eller seg i huvudet, så att jag kan jobba eller skriva – snarare har jag börjat utveckla en slags självständig vilja till att känna mig klar i huvudet. Det är inte en sorts självdisciplinerande, Kantiansk kontroll över sig själv och ens tankar jag är ute efter, det (om något) vore gubbigt och skulle lukta återhållssamhet lång väg. Jag gillar inte återhållssamhet. Gillar snarare motsatsen.
Jag vet ifan vad jag menar med det här, och vad ”klar i huvudet” betyder vet jag inte heller. Jag vet hur det känns, och jag märker när jag inte är det Som idag.
Det kan även bero på att det är måndag, men jag tvivlar på’t. Jag och måndag är inte alltid vänner, men vi är sällan ovänner, om man säger.
Fredag
Det är fredag, och jag befinner mig i Dalarna. Jag och Mela har ätit frukost (vilket inkluderade en upprörd Mela som utbrast ”varför tittar du alltid sådär på mig när jag slickar mina tallrikar??”), sett sista avsnittet av Gilmore Girls, druckit kaffe och nu sitter jag och skriver lite, svarar på mail och så. Det är en strålande majfredag, solen skiner och om man står på Melas balkong luktar det gräs.
Och recensionerna av Den Enögda Kaninen fortsätter komma, som här (Tidningen Kulturen), här (Skånskan) och här (Arbetarbladet). För att inte tala om de fina bloggrecensionerna! Tack, alla ni som läser, skriver, tycker och tänker om boken! Ni gör mig så glad och så lättad.
Christoffer Carlsson 